Krönika

CFA-Tidningen

Din pulsmätare i samhället

Han förlorade sin egen son, Måns, den 25 april 2005 då han tog sitt eget liv. Då gick han i sjuan. Han orkade inte längre, skrev han i sin dator. Sedan dess har hans pappa, Claes, arbetat med attitydförändringar och för att motverka mobbning.

CFA-Tidningen kan med stolthet presentera vår egen krönikör inom ämnet barn och unga, Claes Jenninger, författare och debattör.

Krönikören har ordet!

När hjulen stannar


Plötsligt rycks mattan undan från dina fötter. Står du kvar? Eller faller du?

En balanskonst är det, att hålla sig uppe trots att allt som hittills varit diamanttryggt inte

finns där längre. Konststycket att snabbt inse att livet inte ser ut som i dina varmaste

vardagsdrömmar, och hitta ett nytt fotfäste, tillhör de svåraste cirkuskonster vi människor

utsätts för. En del hittar sitt nya fotfäste, och blir starkare av testet. Andra trevar länge

efter den trygga mattan. Somliga hittar den aldrig mer.

Påfrestningarnas tid


Det är påfrestningarnas tid. Och sanningens ögonblick för många. Vi är fenomenala på

att låtsas att allt är bra, och att det inte finns något som kan störa harmonin. Utom några

småsaker, som att grönsakerna blivit dyra, att farmor tvingats vänta en vecka på läkarbesöket,

att posten kommer sent. Men de svåra frågorna, hur gör vi med dem?


Lyckligtvis är det så, att de flesta av oss inte går med katastrofen som ett ständigt scenario

framför ögonen. Vi väntar inte på kriget. Vi vet att man hastigt kan förlora jobbet, men hur

skulle vi orka att tänka på det varje dag? Och att jag eller någon nära blir allvarligt sjuk,

kanske livshotande, ja visst, risken finns förstås, men hur skulle vi orka att ens gå ut om

sånt  fick uppta vardagstankarna?


Men om mina barn råkar ut för något då? Inte ens sådant upptar vardagen med skräckfyllda

tankar. Vi litar på att det ska gå bra för våra barn, vi följer deras framgångar, från det första

steget till studentexamen och in i deras eget vuxenliv. Och det är tur, för det skulle var

ohållbart att ha en mamma eller en pappa som bara skrämde upp oss med olyckor.

Vad är vi rädda för ska hända?


Men det finns faktiskt forskning på föräldrars oro för sina barn. Försäkringskoncernen

Trygg Hansa undersökte 2013 vad föräldrar oroade sig mest för skulle kunna hända deras barn. 

De flesta var förstås, när de fick frågan av försäkringsbolaget, rädda för att barnen skulle råka

ut för en olycka (38%). Men nästan lika många (31%) föräldrar oroade sig för att barnen skulle

bli utsatta för mobbning. Och det är en berättigad oro. Ur Trygg- Hansarapporten: ---” Enligt Skolverket

är mellan sex och sju procent av eleverna i årskurs 4-9 utsatta för mobbning, vilket motsvarar nästan

50 000 barn i hela Sverige. En och en halv procent av eleverna är utsatta för mobbning under ett år eller längre.”---


I dag vänds våra trygghetsramar upp och ner av ett virus. Inför sjukdom och död är vi alla lika. Men med ens blir vi

oroliga, när vi inte vet hur framtiden kommer att se ut. De tankar vi till vardags inte tillåter komma upp till ytan tränger

sig på och blir verkliga. Men det är inte lätt att kämpa emot, men det går. Vanans makt är stor, men inte oändlig!


Hur vill du ha det, egentligen?

-Allting är så osäkert, det är därför det känns så tryggt, säger Too-tikki i Mumintrollen. Vad menar hon?

Jo, jag tror att hon tänker på det som ligger bortom de där vardagstankarna som vi låtsas handlar om vår trygghet.

Som att oroa sig för att hyran går upp igen, att bilen inte ska klara besiktningen, att jag inte trivs på jobbet,

att grannarna för oljud halva nätterna. Att trygghet handlar mer om hur jag mår, om jag orkar, om jag kan,

om de andra tycker om mig, litar på mig, att jag inte behöver vara rädd för att vara ensam. Och innerst inne,

det är ju trygga vi vill känna oss, och att det är så våra barn ska ha det.

I dessa dagar har väldigt många av oss fått mycket mer tid. En del tvingas stanna inne i karantän. Många andra

har blivit permitterade eller avstängda från jobbet. En del är och kommer att bli sjuka, de flesta ganska lindrigt,

om man ska tro forskarna och myndigheterna, och det ska man, förstås.

Så tänk tanken nu när du har tid: -Vad hade jag önskat mig som barn av mina föräldrar och andra vuxna?

Jag är övertygad om att de flesta skulle svara, att deras barndom skulle ha blivit bättre, tryggare, lugnare, om

de närmaste vuxna hade haft mer tid, tillsammans med oss barn.


Fritid – fri tid!


Så, om du nu har chansen att, vi sidan av bilbesiktningen, amorteringarna, börskurserna och planerna på det nya

köket och resan till Maldiverna som går i stöpet, ta dig tid med dina barn, och andras barn också, prata med varandra

som kanske aldrig förr. Tala om skolan, kompisarna, framtiden, ja om livet, för där har barn och unga kunskaper och

erfarenheter som vi vuxna glömt bort för länge sen!

Gör vi så, kommer vi ur de här hysteriska dagarna och månaderna som mycket tryggare människor, både vi vuxna och barnen.


Claes Jenninger

2020 03 26

Här nedan finner du tidigare texter av Claes. Trevlig läsning.


Läs januari HÄR!

Läs februari HÄR!

Samarbete, var börjar det - läs här!


!

CFA- Tidningen

 

* Vi är Din pulsmätare i samhället.

 

* Vi är media för Dig som vill vara      med och göra skillnad- på riktigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyheter:

CFANYTT 

community för alla goda nyheter!

&

CFANYTT.BLOGG.SE



Kontakta oss


CFA-Tidningen

Kungsgatan 43

826 37 SÖDERHAMN

(+46)070 592 96 08

info@cfatidningen.se

© Copyright. All Rights Reserved

Vill du dela sidan? Klicka här: