Många människor såg mig som Djävulen-

Medmänsklighet som räddar liv- varje dag.

Jag har träffat Edwin Sikot, pastor som flydde från sitt hemland Kenya efter att ha ingått i det första homosexuella äktenskapet i landet.

Han återger sin berättelse med ord som får mig att skämmas som medmänniska, jag ömmar för honom och de människor han pratar om.

Han berättar att den kenyanska staten bestraffar kärlek och att kulturen som lever där förgör de som inte är heterosexuella."Många människor såg mig som djävulen", säger Edwin. Edwin flydde till Uganda och där mötte han andra HBTQ-personer. De hjälpte varandra att hålla varandra vid liv och det var där organisationen Happy Family växte fram.

Edwin berättar för mig att när han kom till Sverige och fick sitt uppehållstillstånd gick han till olika media och berättade om sin resa hit. Kvar i Uganda fanns hans familj Happy Family, han kunde inte glömma sitt folk, tvärtom han började fundera hur han kunde hjälpa sitt folk från Sverige.

Varje kväll cyklade han in till Hudiksvall och samlade burkar som han pantade. Pengarna skickade han till Afrika till hans Happy Family. Pengarna räckte med nöd och näppe till det som blev ett ”safe house” och bröd för HBTQ-personer. Idag har organisationen växt sig till 60 medlemmar i Uganda, det finns nu två safe houses och varje månad skickas pengar som ska räcka till bröd för dagen och de skyddade boendena.

Edwin funderade mycket kring egen försörjning. Ett av problemen var att ju större organisationen växte sig,  desto mer likvida medel behövdes för att få det att gå runt.

Edwin kom på idén att skicka över material så de kunde göra armband som de själva kunde sälja för att få inkomst till bröd och mat.

Edwin fortsätter berätta att han var över en sväng till Afrika för att se över organisationen och i samband med det kontaktade han sjuksköterskor som han känner sedan förr. Han startade ett program som heter Holistic Development Program. Det är ett projekt som HIV testar homosexuella män. I den första omgången testades 275 personer, av dem var hela 200 personer HIV- positiva.

Edwin beskriver att detta berörde honom oerhört djupt och att hans tankar genast började fundera över vad han kunde göra för att hjälpa människorna framöver. Han pratade med en av de unga pojkarna för att förstå vad som hänt och varför så stor del fått ett positivt svar på HIV-testet. Pojken berättade för Edwin att han ursprungligen flytt från Kampala. Han flydde från sin by, hade ingen familj, fick inget jobb för han hade ingen utbildning och det enda han hade att erbjuda var sin kropp.

Många av sexköparna vägrade kondom så han hade inget val mer än att sälja sin kropp oskyddad för att få mat att överleva dagen med.

Att varje gång han sålde sin kropp mådde han så dåligt och varje gång kände han sig som en hund som sov naken bredvid en ny herre varje natt.

Edwin blickar ut över ett somrigt Söderhamn medan han fortsätter berätta att han tänkt så mycket på det här, att den unge pojkens berättelse berörde honom djupt. Att han måste göra allt han kan för att ge människor en chans i livet och ge förändra förutsättningar för HBTQ- personer som lever i Uganda idag.

Han är bekymrad över våldet och hatet. Att han fortfarande samlar burkar för att skicka över pengar till sitt folk, att han engagerar människor i Sverige för att få draghjälp. Han startar därför en ideell förening i Sverige som heter Happy family, där syftet med föreningen är att samla in medel till de HBTQ-personer som lever kvar i Uganda, skapa fler säkra hus för dem, medel till medicin och vård samt förnödenheter.

Han vill även påbörja utbildning i sex och samlevnad. För att öka säkerheten och på sikt sänka antalet HIV-positiva personer. Edwin säger att han känner glädje för han ser stora möjligheter för projekten att växa, projekt som räddar liv, att säkerheten kring HBTQ-personer ökar för de som lever i Uganda.

Han påpekar att samarbetet med Centrum För Alla och CFA:s referensgrupp för HBTQ-personer är viktigt då broar byggs mellan Sverige och Afrika, men att även de personer som lever i Sverige får en mötesplats att ses och verka tillsammans på.

Han avslutar med orden: "Jag vill hjälpa andra att hjälpa sig själva med sina egna krafter."

Anna Idell